Torsdag 7 maj 2015 Skriv ut Skicka sidan
2015-05-11 15:00 | Skrivet av Mathias Östman

20150507 20150507 1 20150507 2

Då var det dags igen! Dags att starta trädgårdskvällarna i Prästträdgården på Murberget. Samma gamla trädgård från Wendelas tid men som håller sig evigt ung tack vare flitiga fingrar från Karin, Lena, Mari, Marianne, Monica, Mona, Ingela, Sigbritt, Vanja och Anders och några till som roar sig med att klippa, gräva, vattna, rensa, prata, njuta och skörda hela sommaren lång.
Blomsterrabatterna var allt annat än blomstrande eftersom fjolårets fägring låg som ett brunt lager. Sommarrabatten som ligger framför prästgården rensades först och nu ligger den svarta jorden och väntar på nya plantor. Dom är redan beställda hos handelsträdgården i Ålandsbro. Spännande att se vilka färger som kommer att pryda prästgårdens vägg i år. Och vilket namn kommer den att få? Förra årets rabatt hette SOMMARBRUD. Kanske NYTÄNDNING är ett passande namn? För kvällen kändes som en nytändning.  Gnistan kommer från det nya redskapsskjulet som vi har fått. Det har vi väntat på och längtat efter i många år och nu har Murberget tagit nya tag och byggt ett nytt litet hus. Det är trägult och lyste ikapp med kvällssolen. Rödhaken tyckte också att det var lysande och pressade fram sin porlande sång från sin plats i gullregnet.
Men det fanns knappt tid att njuta för det fanns flera bruna plantor från fjolåret. Örtagården måste rensas. Mariannes rabatt längs staketet som börjar vid humlen och den vita rosen och slutar med en pion och kungsmyntan vid grindöppningen fick ett rejält lyft. Vid grindöppningen kikade plötsligt 4 glada barnansikten och vi hälsade dem välkommen in. De visste att det brukar finnas en kanin i trädgården. Men när de upptäckte att det fanns flera löksorter som smakade både gott, starkt och konstigt så var det lika skojigt som en kanin. Två föräldrar kom också men de hade varit upptagna med att söka ”checkpoints” och sånt växer inte i Wendelas trädgård.
När örtagårdens lådor och ”Siris” rabatt blivit av med sina bruna täcken så undrade Lena vart Karin tagit vägen.  Är det någon som sett henne? Jo, hon var kvar men perennrabatten hade uppslukat hennes uppmärksamhet. Det hade redan kommit gröna blad och då får det inte finnas några bruna pinnar kvar enligt henne.
Ingela och Mari kollade en extra gång om det fanns något kvar i den gamla boden som kunde användas eller var värt att sparas. Tidigare under veckan hade Monica basat för ett gäng som flyttat över jordsäckar, vattenkannor, krattor, spadar och annat från den gamla fallfärdiga boden till det nya skjulet. Bravo!
”Nu har jag rensat bland jordgubbarna och jag har kaffe och bullar med mig”, säger Monica. Alla hörde signalen och rätade på ryggarna och tömde korgarna och packade in redskapen. Efter litet prat om hur skjulet skulle inredas med krokar och pinnar så att allt får plats vände vi ögonen mot den gamla klockstapeln och gick ner till Gårdshuset för kaffe. Men nästa arbetstorsdag är vi tillbaka och då fikar vi i trädgården. Nu hade solen försvunnit bakom granskogen och luften kändes fuktig men rödhaken fanns kvar. Hans sång låter så här enligt Rosenbergs fågelbok: Först höga pressade kvittertoner som följs av en långt utdragen, skälvande, dallrande koloratur som så småningom nästan dör bort. Sedan en plötslig uppryckning och en pärlande rad av glasklara småljud. Vilken prestation av en så liten fågel!

Senast uppdaterad 2015-05-12 19:55
 

Intresserad av Trädgård?

Kontakta oss gärna för mer information via kontaktsidan.
1046
IdagIdag3
IgårIgår12
Denna veckaDenna vecka133
Denna månadDenna månad451
TotaltTotalt1046